Lärde mig ett nytt ord – sötchock, kan man använda här.
Blomstervandring i Bölets ängar torsdagen den 4/5 2022 kl. 13.30
Detta var den första blomstervandringen i Bölet för i år. Tanken är att vi ska träffas en gång i månaden för att se hur växtligheten förändras och även fjärilsbeståndet.
Vi var 15 personer som vandrade ut i slåtterängen, alltså den ängen som ligger närmast parkeringen. Solen sken och det var ca 15 grader med lite vind. Detta är vad vi såg:
Fortfarande många vitsippor (Anemone nemorosa), grekiskans nemos (lund) syftar på att vitsippan trivs i lundar fast i slåtterängen är det inte så lundlikt. När vitsipporna håller på att vissna och böjer sig ner så skiftar baksidan av kronbladen i rosa. Varför har vissa vitsippor rödaktiga blad undrade någon. Det visste ingen. Vitsippor är giftiga. En dödlig dos är ca 30 vitsippsplantor.
Gullvivorna har börjat på flera ställen. Vi såg en smultronblomma. Violerna orsakade lite huvudbry. Är det en skogsviol eller en buskviol? Expertisen i gruppen kom fram till att det var skogsviol. Skogsviolen är blekblå med ljus bas och buskviolen ska vara ljust blåviolett och trivs på kalkrik mark. Det här är kniviga saker. Den klargula kabblekan växte på de fuktiga ställena. Vi såg en lila vårärt och flera gökärter som är mer rosa. Många smala liljekonvaljeblad stack upp och Arleen hittade en knopp. Låga daggkåpeblad och början till kråkvicker eller skogsvicker. Efter präskragebladen kom vi till en fryle. Vårfryle eller knippfryle var frågan. De duktiga trodde att det var knippfryle. Sankte Pers nycklar är utmärkta med pinnar. Vi såg några fläckiga blad. Vi hittade utslagna humleblomster i en södersluttning och flera fältsippor som också är märkta. Kattfoten börjar blomma nära staketet.
Flera citronfjärilar flög omkring och kanske en kålfjäril och eller en citronfjärilshona. Någon i gruppen sa att citronfjärilshanen vaknar tidigare på våren än honan och det stämmer faktiskt. Jag läste på och honorna vaknar först framåt maj, flera veckor efter hanen.
Fältsippa
Kabbleka
Blomstervandrare
Text – Ulla Rodén
Foto – Marita Moosman och Inge Johansson
Bildtext – Gunborg Lundkvist
Klicka för större bild