Där fick vi höra den rysliga historien om vad som hände i en av byggnaderna som var en krog i mitten av 1800-talet. Där bodde en kvinna med två små barn, hennes mor och en piga. Krogen låg precis nära den gamla Hjovägen. Silver hade stulits från Gälseby gård och några män misstänkte den här kvinnan. En sen kväll stövlade de in i stugan och krävde att få veta var silvret var gömt. Hon visste inget om det men de misshandlade henne så svårt så att hon avled. De två män som var inblandade i detta hemska dråp fick sitt straff. De blev halshuggna. Mitt emot det som var krogen byggdes senare Elims kapell.

Vi kom förbi en öppen plats som en gång i tiden hade varit en soptipp. Nu växte där tussilago, vårstjärnor, scillor och till och med tulpaner i knopp.

Vi gick vidare uppför backen och in i skogen där vi hamnade  på en getarygg som är en form av rullstensås som bildades under istiden. Vi tittade ner i de många djupa och branta dödisgroparna. Dödisgropar bildades genom att isblock lossnade från iskanten när inlandsisen smälte och drog sig tillbaka för nästan 10 000 år sedan.

Där granskogen ljusnar till en glesare tallskog satte vi oss ner till fika i solen som nu hade tittat fram. Efter kaffet stannade några kvar i solen medan vi andra fortsatte en halvtimmes runda längs med det branta Klevaberget och förbi en kolbotten, en rund lämning efter en kolmila som kan lämna spår efter sig i många decennier. Vi såg Klevens gård på avstånd och Västra Vätterledens brandgula markeringar på några av träden. Här växte hassel och blåsippor längs med vägkanten.

Tillbaka till fikaplatsen och de andra som njöt av solen och samvaro. Därifrån fortsatte vi tillbaka en annan stig genom skogen.

Tack Christina och Ingemar för denna trevliga skogsvandring som gav mersmak. I den här skogen finns många stigar att utforska.

Ulla Rodén

.

Foto – Inge Johansson. (klicka för större bild)

Ibland glömmer fotografen att fråga om du vill vara med på bilden på hemsidan, vill du inte det, kontakta Gunborg.